The Web designers idea book, av Patrick McNeil.
Webben är en härligt utmanande plattform och uppgift för en designer. En del av mina klasskamrater finner områden som webb och kod smått skrämmande samt frånstötande. Själv önskar jag att jag kunde alltihopa och är hoppar nästan upp och ner när jag kommer på något som kan ta mig en liten bit framåt.
McNeil pratar om hur inspiration och att rent av kopiera någon annans verk är långt ifrån samma sak.
En uppenbar miss i så kallad inspiration är att bara ha en enda källa, att bara se en enda lösning och sedan sno den.
Se konceptet, vad gör detta bra? Vilka komponenter är det egentligen som gör att du tycker om det du ser?
---
Han hävdar även att inspiration är något som man kan ta för givet nuförtiden, att det finns överallt -över hela nätet, när vi behöver det.
Jag håller inte med, denna teori skapar inte ordning i kaoset någonstans, det är ändå en enda stor röra. Risken finns att detta blir ett hot, hur skulle vad som helst duga och hur ställer det sig mot din uppgift?
Jag tror mera på tidigare nämnda teorier om att vidga sina vyer eller i vilket fall ta tid över för sig själv.
Andas, ta en promenad, en kopp kaffe eller varför inte två? Livet ska vara kul att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar