fredag 30 november 2012

Workbook - 30/11

Det allra första utkastet, ala post-it.

  Med butiken på plats och karaktärerna i rullning är det verkligen dags, som jag sagt tidigare att göra det där bildmanuset.

  Jag har väldigt lite erfarenhet av att skapa bildmanus, då jag fördjupar mig mestadels med grafisk form. Dock har jag arbetat med film under det första året på utbildningen och det är ett område som, i vilket fall till viss del, intresserar mig.

Bildmanuset skapas, med små fula skisser.

  Som tur är kan min gruppkamrat detta område riktigt väl och snart var verkstaden i fullgång och rutor fylldes med klyddiga skisser. Ett bildmanus är inte bara en bra referens, det är ett bra och måttfullt steg närmare att skapa filmen i praktiken.

  Lite nyfiken blir jag över tanken på hur samspelet med just inspelningsplatsens möjligheter och begränsningar formar bildmanuset? Vidare fråga är ju vilka möjligheter som finns inom Stop Motion, då inom dessa ramar där man bygger allt själv? 

Intressant nog revideras story:n ytterligare vilket är positivt.

  Stress börjar påverka mig en smula negativt. Med vänner hemifrån annalkandes, ingen (vad jag kan hitta) feedback på arbetsplanen samt andra faktorer lyckas jag radera alla filer som jag har på skrivbordet.

  Recovery-program är en förbannad pest och jag har inte orken att hålla på med det just nu. Man kanske skulle försöka varva ner lite?  

  Ingenting jätte-allvarligt kom egentligen bort. Det egentligen värsta var den enda Illustrator-filen för min logotyp. Jag lyckades dock lösa detta genom att rota bland mina gamla filer på min externa hårddisk och kunde därigenom hitta just det typsnittet på datorn.

  Som jag alltid sagt: om man kan någonting utan och innan, samt är helt självständig i sitt arbete så kan man börja om när som helst. Detta kan ingen ta ifrån en, därför är det värt att gå den långa vägen.

Den slutgiltiga versionen.

En del scener kom bort & det är nog väl det, med tanke på tidspressen.

torsdag 29 november 2012

Workbook - 29/11

Ståltråd blir magi, med lite teori.

  Idag var en arbetsdag att minnas: de där sakerna jag önskat börja pilla med fick ett ansikte. Sabrina hittade en jättebra guide i hur man kunde göra skeletten för sina ler-gubbar. Boken "The Art of Stop Motion" kom väl till pass med sina förklaringar för hur man skapar figurerna steg för steg (Sidorna 150-157).

  Efter lite spekulerade så var vi i full gång. Det kändes som om oron för att inte bli färdig och leverera (till vem?) en komplett film försvann och vi bara lade dagen till att skapa härliga element och detaljer till vår produktion.

De skalenliga modellerna kommer till pass.

"Ungefär så här stora ska dom vara."

Mot väggen igen, som nu är lite smutsigare.


Listerna på plats.

Hela familjen, i prima aluminium & papperstejp.

Herr Kanin bakom sin disk...

  Möjligheter sågs och togs, med tydliga spår av eftertänksamhet. Om vi exempelvis hade börjat skapa detaljer som söta små lådor kan dessa i relation till karaktärer framställas som klossiga flytt-kartonger om det går illa. 

  Något annat som vi valde att spika så tidigt som vi bara kunde var höjden och bredden på den disk som Herr Kanin ska stå bakom. Här kommer de skalenliga mock-ups:en mycket väl till pass. Efter det kunde vi gå vidare och skära ut dörr-öppningen och sen fullständigt drunkna i härliga små detaljer.

  Imorgon ska det där bildmanuset göras, det som jag pratat om tidigare något gånger. Det stämmer rätt så bra att vi knuffar det framför oss, men det är även väldigt svårt att göra ett bildmanus för något som ska byggas med våra egna händer.  

Stabilt..! Kartong från Systembolaget, det är grejer det.

Silvio tipsar om att vi bör täcka över innan vi fortsätter... (detta stämmer).

Disken har fått ta lite stryk genom åren, men dom kunde bygga 76!

  Som grafiker har jag inte haft såhär roligt sen den där uppgiften med matte-målning i tvåan. Det är någonting fantastiskt med att jobba på det här sättet, särskilt som min rädsla för att misslyckas är så gott som bortblåst denna gång.

  Det finns så otroligt mycket möjligheter, sugrör kan bli fult dragna rör, skannade tyger blir tapeter i en snål fruktförsäljares butik. En sån liten sak som en doodlad bild kan bli en tavla..!

  Jag har alltid fashinerats av att skapa egna små världar, hela vägen tillbaka till mitt byggande av skogar och små hus till mina Warhammer-figurer. Nu har jag hittat en sammanhang och ett uttryckssätt att nyttja allt jag lärt mig. 

  Att se möjligheter, precis som Michel Michalko säger i "Thinkertoys".

Doodlad teckning blir scenografi, så det kan gå.

Frukt-Nyfiken: buktiken bara ska bli klar.

Ett dagsverke att minnas.

onsdag 28 november 2012

Workbook - 28/11

Tapeten på plats, rent & blankt.

  Ännu en teoretisk förmiddag kom och gick. Denna gång läste jag "Stop Motion, Passion, Process and preformance" av Barry J Purves. Han talar om Stop Motion som en konst inte alls långt ifrån vad trollkarlar gör på scenen.

  Vidare hävdar han att konsten lever kvar på grund av det faktum av att den, till skillnad från dator-genererad grafik, kan dra paralleller i sin design till livet -då i mindre skala. 

"Maybe it was detail in all aspects of the production, the sheer luchness and richness."
-Barry J Purves, om sin tid som animatör för "The Willow winds" och dess framgång.

Karaktärerna gjordes i skalenliga mock-ups. 

  Vi bestämde oss på eftermiddagen för att börja göra skalenliga pappersfigurer för alla våra karaktärer. Nu när byggnaden va på plats med golv och tak kunde vi äntligen börja kika på vilken plats våra rörliga figurer kunde tänkas ta i den. Om vi hade börjat skapa till exempel lådor, möbler eller till och med fönster kunde detta inneburit katastrof: tänk om det inte matchar med alla de andra komponenterna?

  Om någon undrar varför man inte gör logotypen först i framställande av en grafisk profil kan lusläsa meningen ovan.

Kaniner alla tre, men väldigt olika.

  Med karaktärerna i visuella mock-ups, som går i korrekt skala med modellen, kan vi nu börja fokusera på att skapa aluminium-skeletten som ska tillåta att de ska kunna röra sig.

Fruktnyfiken - med mått och allting.


Kaffesump från &Vin.

   Att vi planerade att använda kaffe för att designa och ge butiken en mera realistisk ton var planerat, men det var vår gemensamma handledare Jens Sjöberg som tipsade om att vi skulle använda kaffesump.

  Denna visade sig vara ett riktigt bra alternativ och gav inte bara en rent härligt nedsmutsad känsla på tapeten utan även en i det närmaste perfekt känsla för de smutsiga fogarna i affärens "klinkers"!

Budgeten på detta projekt är rätt så överkomlig.

Sumpen är lätt och smidig att arbeta med, men smutsig blir man.

Till slut gick vi bara loss och gned in det i mosaic:en, lite som man lägger riktigt klinkers.

Inte nog med att väggarna fick önskad design, golvet i sig fick karaktär.

Pepper Ghost, effekten av att få vissa mängder av ljus genom en riktad glasskiva.

tisdag 27 november 2012

Workbook - 27/11

Målet var att framställa en våtrumstapet som kan tänkas ha suttit där sen sent 70- till 80-tal.

  Tapeterna för grönsakshandlaren Herr Kanins rörelse, "Frukt-Nyfiken" började ta form. Här finns mer än plats och behov av grafikern i mig att komma fram.

 Angående höjden på tapeterna i fråga så var de mått som en vanliga A4 har aningen för kort. Detta löstes genom att dela upp bilden i fråga i fyra separata rutor som skrevs ut istället 4 ark. Att det blev mera avskalat och fick mönstret att framträda mera är bara positivt och främjar känslan som vi vill framhärda.

  Fungerade bra, men det gav mig en rejäl huvudvärk av att få ihop det. För att inte tala om att lösningen för att få mönstret att passa, genom att spegelvända dokumentet, krävde att jag sparade om varenda ruta i en separat fil och enhet. 

  Det hjälper verkligen inte att jag betalar själv för varje ark, att skolans system envisas med att ha default på svartvitt-dubbelsidigt samt att jag måste springa till biblioteket eftersom jag inte är välkommen att skriva ut i lärarnas skrivarrum, som har samma skrivare -"av säkerhetsskäl".

A4-formatet visade sig vara för lågt på höjden, så jag gjorde en tapet i fyra stycken separata.

Vidare så kom Sabrina på lysande idéen att ta sig tid att kapa dessa A4:a på mitten, för att ytterligare ge en känsla av tapetsering och inte att vi klistrar på papper som vi printat.  Klistertuben av så kör vi igång..!

  Jag hoppas att jag lyckats med att balansera kompositionen lite bättre, större mönster gav mera harmoni till tapeten på många sätt och vis. Min gruppkamrat är i det närmaste expert på att arbeta med olika former av vätskor för att manipulera papper och material på många udda och spännande sätt. Det ska bli spännande att se vad vi kan åstadkomma.

  En sak som slog mig, bland alla andra saker som kan nyttjas till något annat i mindre skala, att till exempel sugrör kan bli väldigt bra dåligt dragna rör i Herr Kanins sunkiga butik..?

Ett skrikigt rött golv, balanseras med gröna toner på tapeten.

Det lilla huset i projektrummet.





måndag 26 november 2012

Workbook - 26/11

Det tog rejält lång tid att få loss alla rutor.

  Dagen började med en känslan som börjar lite bli ett signum för mitt arbetande: morgontrötthet och prestigeångest. Då leran som vi beställde i förra veckan ännu inte anlänt bestämde vi oss för att fokusera på att börja snickra på Herr Kanins butik.

  Hur börjar man detta? Jo, genom att börja från grunden: med golvet. Vi begav oss till Jem & Fix som har bra priser (och kanske lite trött personal) och fick där reda på att det inte fanns någon mosaic att finna i deras lokaler. 

  Mosaic eftersom de små rutorna, individuellt uppdelade, är nästintill identiska med klinkers bara i mindre skala.

Alla bitar mosaic, som i en liten ask.

  Butik efter butik hade inte varan eller tog hutlösa priser för den, tillslut kom vi till en färghandel som hade några ark över som vi fick för en hundralapp.

  Ivriga att börja bygga på det vi spenderat över två veckor på att skapa skyndade vi oss tillbaka till skolan.  Att få tag på både Silvio, en spånskiva samt en såg visade sig vara svårt, så Sabrina kläckte idéen att nyttja en mycket tjock form av wellpapp.

Först var jag fast inställd på att använda spånskiva, men wellpapp fungerar det med.

  Modellbyggaren i mig kom fram och alla dom där åren när man satt och byggde egna små ting fick med all hast ett syfte. Jag visste att det här skulle vara värt det!

  Det tog över en timme att få lös alla de små plattorna och fingrarna fick sig en rejäl workout med allt klister och skrovliga ytor.  

Ett pepita-mönster med fyra om lott, var bäst för sammanhanget.

  Vi experimenterade med flera mönster, vi ville ha ett golv som lagts med ekonomiskt tänk som fokus och smakfullhet minst sagt sekondärt. Inte heller fick det vara för ögonfallande (vi planerar att smutsa ner det rätt ordentligt) och vi bestämde oss för att nyttja lite större former.

  Undrar hur långt vi kan komma med detta?

Fingrarna fick ta den största smällen, i detta byggande.

Det tog sin tid, men det var värt det.

Första skisserna på Herr Kanin.

Logotypskisser, för Sabrina.

In i datorn, jag börjar bli lite mera vän med Adobe Illustrator nu.


Ett betydligt senare steg, inte riktigt där (igen).


söndag 25 november 2012

Workbook - 25/11

Etableringsbilden kan ha & ge oanade möjligheter.
 
  Smått rastlöst kan jag inte låta bli att skissa ner lite idéer för scenen som vi ska börja arbeta med nästa vecka. kan det vara en idé att låta etablerings-bilden ha logotypen med, som en representation för inte bara filmen utan Herr Kanins butik -som hela filmen utspelar sig i?

  Vidare kan det vara en tanke att låta platsen introduceras först, inte bara för etableringen utan för att ge plats för vårt hanterverk.

Om ljuset ska se naturligt ut kommer vi få mjuka upp det rejält.

  Sidoljus vore verkligen spännande att få in i de kommande scenerna, för att inte tala om att få in en smått mjuk och naturlig ton på ljuskällorna.

  Inget av detta är spikat och jag ska pitcha idéerna till min gruppkamrat. Underlig nog är jag inte alls orolig för att jag slösat min tid, om idéerna inte går igenom som de är kommer vi nog använda material Som mig själv är hon inte en person som måste ha sin vilja igenom och sätta sin prägel på precis allt.

  Detta är ingen dragkamp. Det är ett samspel, för en gång skull.

Tanken på en logotyp för Herr Kanins butik har funnits, men det här är första gången jag skissat något.

Lite av en lek mellan en kanin & en frukt, lite för nära en barn-affär, men en bra början.

  Jag bollade med tanken att logotypen för filmen även används av Herr Kanin själv och på så sätt ska alla hans, samt handlare av hans dylika sorts, element följa med (i vilket fall till viss del). Att han gjort den helt själv slog mig ett tag, eftersom han litar mest på sig själv och det blir billigast så.

  Sen kombinerade jag de två komponenter som genomsyrar vår produktion: kaniner och frukt. Däremellan skapades Banan-kaninen, sen symbol för hela hans butik och vår film.

  Måhända är jag inte riktigt där än, men kul har jag!