tisdag 11 december 2012

Workbook - 11/12

Dessa kommer mycket väl till pass.

   Ett mycket produktivt block kommer till ända. Med tanke på hur teoretiskt det förgående blocket var så passar detta mig ganska bra. Som bekant har vi dokumenterat och skrivit ner riktlinjer för vad vi gjort som sedan skrivits ut i form av vecko-rapporter.

  Med detta som grund så har jag för syfte att göra min sammanfattning av detta block veckovis, till stor del för att kunna se helheten i processen.

  Redan tidigt började med att nyttja tekniker från ThinkerToys för att ta reda på vad det var som jag ville få ut av detta block. "Thinkbubbles" -en tankekarta, gav mig en hint om hur mycket en grafiker faktiskt är behövd, även inom Stop Motion.

Hur kul vore det att arbeta i en sån här miljö?

Vecka 1

  Att ha ett eget projektrum är härligt, en lokal (i vårt fall) med sjöutsikt som vi har tillträde till 24-timmar om dynget. Man blir lite nyfiken på vad hyran skulle vara på en sån utanför skolans lokaler?

  Dock var det på tok för mycket stolar och vi började med en gång göra oss hemmastadda. Detta
markerade början för ett mindre test i hur arbetsmiljö påverkar en psykologiskt. De nu, i skrivandets stund, vita och kala väggarna som omger mig levererar inte mycket annat än oro och en känsla av sterilitet. För att kontra detta har vi skrivit ut bilder på inspiration och satt upp på väggarna. Samma sak med arbete som vi gjort.

  Till stor del är detta inte bara för att skapa en bra kreativ miljö utan främst för att vi, förhoppningsvis, ska kunna se helheten i det vi gör. Denna teknik, om man vill, skapade jag för att besvara den svaghet och risk som både jag och Sabrina bär på: självkritik och förkastande.

  Om känslan av att man faktiskt aldrig kommer någonstans sammanfogas med vardagstristess har man en källa till katastrof. För att skapa något riktigt bra måste man kämpa på och inte förvänta sig fantastiska resultat vid första försöket. Om man låter misslyckande bryta ner än har man förlorat nästan innan man börjat.

  Litteratur och inspiration har jag helt och hållet min arbetskamrat Sabrina Vättö att tacka för. Det var hon som hittade den enda svenska Stop Motion-filmen och det var hon som fann magasinet Cap och Designs tips för böcker inom ämnet.

  Inom just filmområdet hade vi en hel del tur, "Desmond och träskpatraskfällan" hade inte varit tillgänglig om det inte var för en mycket vänlig och tillmötesgående biblotikarie på Karlshamns bibliotek. Han var till och med villig att bryta mot en del mindre regler för att hjälpa vårt projekt, som han respekterade.

  Jag är som bekant en vän av struktur och Sabrina pitchade vårt behov av delmål under detta projekt. Konceptet delmål i sig var inte första gången någon har främjat, Martin Sandström talade för att detta var grunden till att projekt gick i hamn. Dock känner jag att det till stor del kan vara en utmaning att strukturera upp ett projekt i delmål under de tillfällen då man arbetar helt ensam.

  Idégenerering har varit en stor del av vårt projekt. I sin helhet genererade vi nästan 50 idéer som vi under kommande vecka tillsammans diskuterade, förkastade och vidareutvecklade. Jag tror nästan att detta är den första gången som jag verkligen har kunnat göra ett projekt i min egen takt, allting genomtänk och ett starkt koncept.

  Vidare så strukturerade vi upp hela projektets upplägg i olika faser. Det sista vi ville göra var att skapa material i onödan eller (ännu värre) att behöva lägga tid på att vara förvirrade över brister i konceptet.

Vecka 2

  Idéerna blir kvalité över kvantitet och först nu inser vi hur genrella de första sakerna vi kunde generera var. Först när vi nådde den 11:e eller kanske till och med den 20:e började det hända något nästan magiskt.

  Jag finner ofta tomrum inom mig när folk ber mig att bara skapa material, logotyper eller vad som helst. Utan syfte, baktanke och värden som förknippas med mitt arbete finner jag inte att det finns mycket kvar. Gång på gång har jag hamnat i situtationer där det hade varit bättre att bara köra på. Detta eftersom jag ofta upplever att baktanken och syftet sällan värderas i de arbeten jag skapat.

  Utrustningsmässigt finner jag att Stop Motion är både sparsamt och samtidigt en aning krävande. Det krävs självklart lera för den sortens produktion som vi antar oss, men det måste vara en speciell sorts lera. Plastilina, lera som inte torkar och är mycket formbar.

  Ett tack går ut till Marcus Herbertsson här, som tog vårt projekt på allvar och hjälpte oss medla med skolan så vi slapp betala hela kalaset själva. Han hjälpte oss även med information kring vilken sorts ståltråd som passar bäst, vilket antagligen sparade oss väldigt mycket huvudvärk.

  För bäst resultat ska man ha aluminumtråd, av tjocklek cirka 1,5 mm. Denna har fungerat mycket väl och för att vara första gången är det verkligen synd att klaga.

  Jag fann inom "The Art of Stop Motion", av Ken A Priebe att hela min utbildning får plats inom en Stop Motion-produktion. Från min egen plats som grafiker, till det regelrätt filmandet till post-produktionsbiten.

  En annan teknik som jag tidigare nyttjat, i mer eller mindre blind tilltro, är "moodboards". Varje karaktär vi skapat ha haft en egen moodboard som för första gången varit lite av en ledstjärna i deras alla utföranden.

Vecka 3

  När det gäller material för golv och väggar var budgeten en aning mera blygsam. Redan tidigt bestämde vi oss för att butiken som vi önskade skapa skulle ha ett slitet klinkers-golv.

  Så vad är klinkers i minityr-version? Jo, mosaic. Att komma över detta material visade sig inte vara så enkelt eller ens billigt. De som hade varan inne ville sälja oss ett helt paket och priserna var en aning utanför vår budget. Av ren tur besökte vi en mindre handlare som hade ett antal kartor över med mosaic som vi fick för en hundralapp.

  För byggnaden var min första tanke att nyttja spånskiva, utan att ha någon direkt lösning för hur väggarnas stabilitet skulle uppnås. Sabrina greppade en mycket (nu hårt glorifierad) wellpappkartong för Granny Smith-äpplen. Bortsett från att golvet vred sig en aning av fukten så har denna löst så gott som alla
problem inom byggnad som vi kan ha förutspått.

  Tapeterna i Herr Kanins butik är något som jag själv förbryllas över. I tidigare block jobbade Sabrina med hur man kan applicera analoga element till vår digitala branch. Där och då mindes jag det första arbete som under den andra årskursen som jag var stolt över: en framsida till ett album.

  När jag köpte tygstycket på röda korset hade jag nog inte annat att det skulle komma så väl till pass, tänk vad man kan göra med saker som andra anser som värdelösa? Intressant nog hade jag ordnat så det enkelt gick att nyttja den likt en tapet, sida vid sida.

  Att sätta sig ner och bara skapa scenografi har varit bland det mest inspirerande och givande jag gjort under min tid här på BTH. Det var under detta moment som jag insåg möjligheterna i att sammanfoga mitt tidigare modellbyggande med Stop Motion, samt även mina fotokunskaper, till något mycket större.

  För att vara helt ärlig oroade mig denna fas, om vi lade för stor tid i byggandet av detaljer hur skulle vi då hinna filma och skapa film? Igen så är dokumentation min vän, eftersom vägen dit är minst lika viktigt som målet -även för framtida arbetsgivare.

  Karaktärernas design och skala har gått tätt sammanfogat med deras utförande. Hade vi valt att skapa scenografi innan vi definierat karaktärernas storlek hade risken funnits att saker och ting helt och hållet saknar en sammanhängande skala. var sak på sin plats och tid.

Vecka 4

  Att nyttja flera komplexa nyanser av lera i hopp om att skapa en känsla en päls... Visade sig vara ganska dumt. Det bästa hade varit att göra enfärgade karaktärer som lättare kan repareras, men man lär så länge man lever.

  Skapanadet av scenografi, närmare bestämt frukterna, visade sig vara mer än värt det. Det var länge sen något skolarbete som jag gjort har bemöts med så mycket positiv energi, lärare och skolkamrater har uttryckt sin beundran och längtan efter att se vår färdiga film.

  Vilken färdig film, tänkte vi och pressade vidare.

  Sabrina skapade ett litet tidningsställ som jag målade i en blandad grå kolör. Sporrad av hur bra det blev började jag skriva ut arbeten från mitt första block och layoutade så kvickt jag bara kunde en första utgåva av "Kanin-bladet". Så här har det varit under hela vårt arbete. En av oss skapar något och den andra bygger helt naturligt på det till något ännu bättre. Ingen rivalisering, ingen prestige bara ett rent samarbete. Bättre kan man knappast ha det.

  Något jag inte visste var hur mycket blandljus påverkar en produktion inom Stop Motion. Om något annat ljus än det man själv har ljussatt finns med när man gör en produktion kommer det synas i slutresultatet. Samma sak med att stöta till modellen eller ljuskällor.

  Alla förändringnar syns verkligen i slutresultatet och perfektionism är nästan ett måste för att inte råka på en andra-klassens skolproduktionsstämplad produkt. Att vi bägge kan kameror väl är för väl -annars hade vi nog blivit i det närmaste galna på varandra. Manuellt läge med fjärrslutare är ett måste och skärpan ställer vi själva för hand.

  Bortsett från att slutaren envisas med att ställa om sig till en 30-dels sekund har tekniken inte strulat så värst mycket. För övrigt var det minst sagt banbrytande att titta i sökaren och se en helt annan värld i den vår pappkartong med mosaic fastklistrad i botten.

  Jag lär återvända för att se mer av detta.

Sammanfattning

  Jag anser att det har varit ett rent underbart block, inga konlikter, raka direktiv och en process där vi, mer eller mindre, hann i mål med ett resultat som var vida över mina förväntningar.

  Det finns mycket kvar att lära, våra figurer var inte fullt så rörliga som vi hoppats och optiken i den kamera vi använde lämnade mycket att önska för de närbilder vi inte riktigt fick till som vi ville ha dem.

  Stop Motion äger och behovet av en grafiker med en känsla för koncept känns i det närmaste uppenbart. Om jag arbetar med detta i framtiden lär jag ha mycket svårt att släppa tagit om det jag producerat och lämna över det till de som utgör resterande delar i Stop Motion-processer.

  I det kommande blocket har jag för syfte att arbeta med webdesign, kanske ur en Art Direktors perspektiv. Senare, under kandidaten, så kan det vara läge att ta tag i detta igen.

  Eller kanske till och med efter examen?
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar