Tomma kartonger som ska fyllas.
Med helgen bakom oss kör vi igång, varesig det blir någon Stop Motion film till slut eller ej. De enormt frestande små detaljerna som hotar att ta upp vår tid gäckar oss. Det är svårt att avgöra om det är ett klokt val att försöka skynda på vissa arbetsområden eller om det är dumt att inte sträva efter att göra ett övergripande bra jobb, nu när man har chansen?
I vilket fall följer jag min frågeställning, detta är grafisk form om något.
Tidningshyllan får gamla layoutade sidor från mitt första block.
Ett spännande exempel på detta var hur jag kom att få användning för de sidor som jag skapat under min tid på Sydöstran. Självklart i minimal skala och oläsliga, men den generella bilden är vad som räknas här.
Figurerna har idag fått sina första spår av lera och med tanke på omständigheterna, (ingen av oss har tidigare arbetat med detta material) så anser jag att det gått över alla förväntningar.
Dock finner vi nu oss inför en ny risk. Om vi inte sliter oss från vår scenografi och fokuserar på den tyngre utmaningen att skapa trovärdiga representationer för våra karaktärer riskerar vi att de ser minst sagt barnsliga och malplacerade ut.
Herr Kanin börjar få form...
Handledning ska bli skönt, vi kan behöva en del råd vid detta vägskäl. På tal om det så har jag idag fått reda på att den arbetsplan som jag lämnat in i uppdaterings-mappen inte setts över: detta är bara en kategori för att jag själv ska kunna uppdatera om jag vill.
Ordnade detta så fort jag kunde, nu får man hoppas på snabb feedback.
Hela familjen är samlad.
"Kaninbladet" kom till under den kalla vintern -12.
...Rätt så begränsad upplaga ändå.
Kaninsläktets egna magasin skrivs ut...
...Och sätts upp i tidningsstället.
Herr Kanins suspekta varor.
Tyg från röda korset.
Nyfiken på hur långt man kan ta detta projekt...
Lådorna fylls (nästan) ända upp.
Scenografin växer till sig...
..men vi finner ändå tid att skapa karaktärerna.
Att blanda lera så att den liknar päls är inte det lättaste.
"Frukt-Nyfiken", så gott som färdig.
Praktikanten är lite frukt-nyfiken.
Ett moment av ren ångest i kanin-världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar