Life on the island

Livet på ön går inte alltid som jag vill. Om jag ska vara extra gnällig skulle jag säga att det går mig på nerverna. Långt från stan, långt från affären, dåliga förbindelser samt minst minst 2 strömavbrott under vintern.

Fast jag är nog den som klagar mest på den fronten i min familj. Även om avståndet till det mesta stör alla.
Men jag har inte körkort, inte heller har jag pengar till körkort. Det stör mig att jag ska åka de usla förbindelserna som tar nästan dubbla tiden, jämfört med bil, för att ta körkort.

Är jag mera en stadsmänniska? Ärligt talat vet jag inte, måhända är det så, jag har inte prövat. Det ser inte ut som jag kommer kunna "pröva" på ett bra tag heller, allt står ju bara still.
En bra och radikal förändring är att uppskatta, som en raket genom fönstret. Ett jobb vore kärt och som en logisk följd även: pengar.

Jag och ganska många andra ungdomar i Sverige.