söndag 7 februari 2010

Relax

Jag undrar hur mycket tid och ork man lägger ner på att oroa sig helt i onödan?
Det är definitivt ett mänskligt beteende, men varför förefaller vissa av oss vara totalt lugna när andra bokstavligen spattar över minsta lilla?
Måhända går det att träna bort? I så fall kan det nog vara en tanke, om något blir man nog lyckligare och kanske till och med lever längre? Då tänkte jag på att man anstränger sig mindre psykiskt.

Å andra sidan håller man sinnet skarpt, förstås då med rädsla för att misslyckas. Jag gör det i vilket fall.
I början av förra veckan fick jag ett harmlöst sms från min arbetsgivare, genast blåste jag upp innehållet till rent fåniga proportioner och började spekulera.

"Vad kan han mena?", "Naturligt vis är han inte nöjd med..." Med mera...
När jag till slut kollade upp saken var det inget stort, inga problem som inte kunde lösas.
Samma vecka blir jag tillsagd av en lärare att försöka lugna ner mig och inte begära så mycket av mig själv.

Jag tror att saken kan ses som bevisad, eller hur?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar