Ambitioner

Ambition är ett kraftfullt och underligt ting. Till viss del är det besläktat med drömmar men med en förankring i förverkligande och aktion.

Ungefär som takt har vissa ambitioner och visioner medans andra förefaller sakna dem totalt. En ledande kraft som driver oss framåt och håller oss levande. Den pushar oss till att ta göra det där lilla extra för att just förverkliga den där uforiska drömmen.

På samma sätt känner jag prestigeångest, rädslan för att misslyckas. Måhända värst av allt vore att sluta som en medelmåtta och sakta tyna bort i en känsla av meningslöshet.

Ambitioner slår högre än regelrätta kunskaper i mina ögon. Exempelvis att kunna teckna avsevärt bra,(vilket inte alls är fel) men utan drivet, mognaden och framförallt ambitionerna är det svårt att komma någonstans.

Det är dock inte alls roligt att bemötas av menlöshet och ointresse med denna utgångspunkt, varesig du är i arbetslivet eller del studiegrupp. Att slösa sin tid och kaste pärlor för svin är något jag alltid varit rädd för. När man behöva kompensera för andra är det aldrig kul, värst av allt är att bli tagen för givet.

Faktum är att just känslan av menlöshet utan respons eller syfte hade rotade sig allt för bra i mitt sinne för bara några år sedan. Det är faktiskt först nu på sista tiden som jag insett att det verkligen aldrig är fel att vara ambitiös och alltid göra sitt bästa, hur fruktlöst det än må verka.

Feedback, skulle man kunna kalla det, att få höra vad man är i andras ögon. Deras syn på det man gör och de styrkor som man inte kan se på egen hand. Då får man se delmål och kanske till och med helheten.

Med nya erfarenheter i bagagdet tänker jag fortsätta vara ambitös och se framåt, dock lär jag nog aldrig komma över känslan att bli tagen för givet.