Äventyr.

Så stundar besöket som jag laddad inför så länge. Jag har gått komvux-kurser och planerat. Jag har slitit med körkort med detta besök i åtanke, till en början nästan bara med denna skola i syfte.

Nu när jag står inför besöket till Blekinge så tvekar jag hårt.
Har aldrig varit bra på att "äventyra" och sparka igång mig själv (som tur är har jag vänner som gör det åt mig) och detta är lite av ett praktexempel -man måste satsa för att vinna.

Undrar lite smått, hade det gjort någon skillnad om skolan inte hade haft underliga inträdeskrav?

Troligen inte och det hela kommer lösa sig. Det gör liksom alltid det, på ett eller annat sätt.
Jag är mer än glad att jag har andra problem, andra projekt på gång, för då blir det på något sätt lättare.

Antingen antyder man att det finns värre problem eller (om man ska vara positiv) så blir det inte lika livsviktigt -man har ju annat att satsa på.

Skarpsynta märker att vi är tillbaka i grönskans land, det är väl trevligt?