tisdag 16 februari 2010

Here we go

Nu är det goda tider, kan man säga. Den nya blixten är betald och nu går man med plus. Nu gäller det bara att hitta mera jobb, flera chanser.

Det är väl bara att se saken för vad den är, med lågkonjunktur och andra dylika faktorer.
Det betyder dock inte att jag tycker man ska ge upp eller sluta försöka, bara att man inte ska klandra sig själv. Det är dock inte lätt, livet är inget vakuum och runt en ser man släkt och vänner lyckas och hålet man står i blir större.

Har man väldigt stor otur har man någon i sin närhet som begär och inte ser dessa faktorer, då känns det verkligen värre.
Är väldigt nyfiken på ansökningen till utbildningen jag vill gå. Den öppnar i Mars, då får jag reda på vilken extrauppgiften är och kanske lite mera konkret vad de begär. Om något så har deras webbsida varit under alla mina förväntningar, rörig, osammanhängande och fram för allt ouppdaterad.

Är dock glad att jag tog mig i kragen och ringde dom.
Jag hoppas bara att jag ska tjäna nog med pengar för att få ihop till den där bärbara datorn som dom kräver att man har. Det måste ju vara en bra dator också, vilket innebär att den kommer att vara dyr.

Men smakar det så kostar det, eller hur?

söndag 7 februari 2010

Relax

Jag undrar hur mycket tid och ork man lägger ner på att oroa sig helt i onödan?
Det är definitivt ett mänskligt beteende, men varför förefaller vissa av oss vara totalt lugna när andra bokstavligen spattar över minsta lilla?
Måhända går det att träna bort? I så fall kan det nog vara en tanke, om något blir man nog lyckligare och kanske till och med lever längre? Då tänkte jag på att man anstränger sig mindre psykiskt.

Å andra sidan håller man sinnet skarpt, förstås då med rädsla för att misslyckas. Jag gör det i vilket fall.
I början av förra veckan fick jag ett harmlöst sms från min arbetsgivare, genast blåste jag upp innehållet till rent fåniga proportioner och började spekulera.

"Vad kan han mena?", "Naturligt vis är han inte nöjd med..." Med mera...
När jag till slut kollade upp saken var det inget stort, inga problem som inte kunde lösas.
Samma vecka blir jag tillsagd av en lärare att försöka lugna ner mig och inte begära så mycket av mig själv.

Jag tror att saken kan ses som bevisad, eller hur?