
Det är en diger saga, efter två missade uppkörningar i Stockholm föreslog brodern att jag skulle göra ett försök i Södermanland, där vi har vårt landställe.
Slagen och skamsen slängde jag mig på luren och lyckades hitta en tid i Norrköping, inställd på förlust körde jag och mor dit.

Redo för undergången parkerade jag bilen och får till min stora förvåning höra en mening som kommer stanna med mig för alltid: "Joakim, (paus) körningen är godkänd." Det kändes som om att vakna ur en mardröm.

Att jag måste expandera inom något ämne vet jag, det är viktigt att vara mångsidig inom media. Foto i sig står sig väldigt svagt som enda kunskap idag.
Utbildning är något som krävs eller erfarenhet. Hur får man erfarenhet om det krävs utbildning för att få den? En utbildning krävs, till stor det idag, känns det som.

Lite mera intressant är nog att jag stött på många lustiga människor på vägen, menat då med start då från när jag upptäckte utbildningen till idag.

Folk som inte förstått vad det är jag vill studera (nu vet jag hur du känt dig alla år käre bror) och ifrågasatt den på dylika grunder till att rakt på sak ifrågasätta om utbildningen verkligen tillhörde Blekinge tekniska högskola.
Prövningarna har varit många -och fler ska dom bli.

Det var min sista utbildning på min lista, den jag fick besked av sist -och den som jag ville gå mest.
Äntligen är jag på väg någonstans, äntligen en utbildning som jag vill gå till etthundra procent och framför allt: dom tog in mig!

