Att komma framåt

Jag kan nog inte minnas när jag varit såhär uppbokad och samtidigt haft lust för att boka upp mig ännu mera!

Dom senaste två veckorna har varit prövande, jag har avancerat inom körkort och samtidigt arbetat mig igenom ett antal fotojobb. Körkortet först, med en bra lärare kommer man långt och det känns verkligen som man har hittat en nu.
Jag är ju inte den ende med framsteg, brorsan har uppkörningstid bokad. Jag är övertygad om att han spikar den, omöjligt vore väl annat med den fokus han har.

Jag har inte riktigt kommit så långt men jag ska klara det här, har bokat in fem lektioner på fyra dagar för att verkligen klämma ut så mycket som möjligt.

På skolfronten har jag nu sökt två stycken, den jag allra helst vill gå och en liten utmanare.

De andra kräver bilder så jag har samlat en kollektion och printat, om jag någonsin får ändan ur vagnen och hämtar dem.

Skämt å sido så känns det som en relativt stor möjlighet att jag studerar i höst, var och när är ju i allra högsta grad osäkert men det ska definitivt vara med möjlighet till körkort och bil.

Inte för att jag har någon. Man ska ju dock tänka postivt eller hur?

Det börja närma sig

Körskolan går minsann bättre än förväntat för mig. Förra veckan gjorde jag större framsteg än jag trodde möjligt, bara en sån sak som att läraren ger mig nycklarna på väg till bilen ger mig en känsla av att det kan finnas ljus vid tunneln. Äntligen har jag hittat en lärare jag trivs med. Jag och brorsan gick igenom några stycken och ibland undrar man faktiskt hur dom mår egentligen?
Det börjar närma sig med ansökningarna och tiden börjar bli knapp för den relaterade ekonomibiten så att säga. Huvudet ovanför vattnet är nog värt att säga, jag tror att det sämsta jag kan göra för tillfället är att stanna, särskilt med körkortet.
Jag känner dock en överväldigande positiv känsla för det här året, jag har gjort saker jag faktiskt aldrig vågat tidigare och övervunnit hinder som jag aldrig sett som överkomliga.

Ja eller så stora bragder är det inte, men känslan av att lyckas med något och nästan känna att man är lite på rätt väg är väldigt lugnande måste jag säga.
Så varför inte fortsätta såhär? Måtte året fortsätta ge resultat, så döda åt vintern och lågkonjunkturen nu. För det finns ingen som vill ha någon av dem där ute, är jag nästan hundra på.